I den svenska politiska och ekonomiska diskursen har Northvolt framstått som ett flaggskepp för den gröna omställningen. Men bakom den glänsande fasaden av miljövänlig innovation och teknik har en helt annan berättelse utspelat sig – en berättelse om ekonomiska förluster, politisk populism och en kanske alltför optimistisk syn på vad som är möjligt inom hållbar industri.
Bakgrunden till Northvolt
Northvolt, grundat av bland andra Peter Carlsson, föddes ur en vision om att skapa ett europeiskt centrum för batteritillverkning, med ambitionen att minska beroendet av asiatiska leverantörer och samtidigt bidra till klimatmålen. Företaget har fått omfattande stöd från både svenska och internationella investerare, inklusive statliga bidrag och lån från AP-fonderna. Men, som Ledarsidorna.se har rapporterat, har denna satsning blivit en symbol för vad som kan beskrivas som en ”grön bubbla” – ett projekt som byggts upp på optimism och politiska löften snarare än på hållbar ekonomisk grund.
Ekonomiska Utmaningar och Verkligheten
Northvolts ekonomiska problem har varit omfattande. Företaget har rapporterat stora förluster, med en omsättning på 1,1 miljarder kronor och en förlust på 3,2 miljarder för 2022, vilket ger en antydan om den ekonomiska hållbarheten i projektet. Frågor om hur dessa förluster täcks upp och vem som bär risken har blivit centrala. Den ekonomiska verkligheten har visat sig vara betydligt mer komplicerad än de initiala gröna drömmarna. Det har också framkommit att Northvolt har anlitat amerikanska rekonstruktörer i en process som inte är giltig i Sverige, vilket ytterligare komplicerar situationen.
Politiska Ansvarsfrågor
En rad politiker från olika partier har varit involverade i att driva på för Northvolt-satsningen, ofta med argument om jobbskapande och klimatfördelar som främsta drivkrafter.
Magdalena Andersson (S): Har under sin tid som finansminister och partiledare för Socialdemokraterna varit en stark förespråkare för Northvolt. Hennes hantering av AP-fondernas investeringar i Northvolt har ifrågasatts, vilket lett till att Moderaterna har anmält henne till konstitutionsutskottet.
Per Bolund (MP): Har som tidigare miljöminister och vice statsminister varit en av de mest högljudda förkämparna för grön omställning, inklusive satsningar som Northvolt.
Mikael Damberg (S): Som tidigare näringsminister var han inblandad i att stötta Northvolt genom statliga garantier och bidrag.
Dessa politiker har kritiserats för att ha drivit på ett narrativ om ”grön industrirevolution” utan tillräcklig analys av de ekonomiska och teknologiska riskerna, vilket har lett till en situation där realismen har ignorerats till förmån för populism och klimatpropaganda.
Populism och Klimatpropaganda
Den politiska diskursen kring Northvolt har ofta präglats av en sorts klimataktivism som fokuserar mer på symboliska vinster än på praktiska genomförbarheter. Begreppet ”grön omställning” har använts som en slogan för att rättfärdiga stora ekonomiska satsningar utan att nödvändigtvis ha en solid grund i ekonomisk realism eller teknologisk genomförbarhet. Detta har bidragit till att skapa en atmosfär där kritik och skepticism mot projekt som Northvolt har setts som motstånd mot klimatarbete, snarare än som legitim oro över ekonomisk stabilitet och hållbarhet.
Slutsatser och Reflektioner
Northvolt har blivit ett exempel på hur politisk vilja och ekonomiska ambitioner kan skapa en ”bubbla” som inte bara är ekonomiskt ohållbar utan också kan skada förtroendet för den gröna omställningen i stort. Medan ambitionen att bygga en hållbar framtid är lovvärd, visar Northvolts historia på vikten av att balansera idealism med realism, politiska löften med ekonomiska fakta.
Ledarsidorna.se har gjort en omfattande sammanställning av denna situation, vilket ger insikt i hur politiska beslut kan leda till ekonomiska haverier när de inte grundas i en kritisk analys av möjligheter och risker. Detta är en påminnelse om att den gröna omställningen måste bygga på mer än bara goda intentioner; den kräver också noggrann planering, realistiska mål och en öppen diskussion om både möjligheter och utmaningar.
Magnus Henrekson: Tillsammans med Sandström har han skrivit om hur gröna projekt kan liknas vid tidigare industriella satsningar med stora risker för skattebetalarna. Han är professor i nationalekonomi och har bidragit till debatten om hållbarhet och ekonomi.
Henrik Jönsson: Har bidragit med kritiska inslag om klimat- och energipolitik, inklusive debattartiklar i stor medier som Expressen där han problematiserar de gröna fantasiprojekten.
Jan Jörnmark: Han har diskuterat fenomenet ”nya moderna gröna bubblor” och jämfört dem med tidigare industrisatsningar som inte levde upp till förväntningarna.
Jan Blomgren: Nämns i samband med diskussioner om kärnkraft och elförsörjning som ett alternativ till vissa gröna satsningar.
Det finns en del kritik och analyser kring hur politiska beslut och subventioner kan leda till att pengar investeras i projekt som inte är hållbara på lång sikt, både ekonomiskt och miljömässigt. Dessa debattörer har lyft fram vikten av en mer kritisk granskning av sådana projekt och betonat behovet av att dra lärdomar från tidigare misstag för att undvika att skapa nya ”bubblor”.
Det är viktigt att notera att debatten kring ”gröna bubblor” ofta är komplex och inkluderar perspektiv från både ekonomi, politik, miljövetenskap, och teknik. Därför kan analyserna variera mycket i ton och inriktning beroende på debattörens bakgrund och fokusområde.
Relevant media
Noterbart är att följande film gjordes 2014 så i skrivandes stund mer än 10 år sedan.
*) kritisk.se har inte något samarbete eller relation med bokus.com utan länken i texten ovan till bokus är enbart då denna kom först i sökningen som vi gjorde.
